Hej hopp!

Helgen rusade iväg i full takt.
Fredagen var jag och Alexandra på huddinge sjukhus och besökte morfar/gammelmorfar.
Söndagen blev han sämre,så jag åkte dit själv och gjorde syster sällskap.
Han var inte kontaktbar,låg bara o rossla o sov.Hade även bytt avd.
Jag verkligen avskyr sjukhus,lukten o allt allt...

Huddinge sjukhus är likamed döden för mig.

Morfar är jättedålig och det har gått så ruskigt läskigt fort.
Fredagen satt vi  och skojade,sen dagen efter blev allt nattsvart.

Syster sitter från morgon till sen kväll o vakar,själv bor man andra sidan stan och i söndags tog det mig två timmar att komma hem. känner sig hjälplös men min situation ser ju lite annorlunda ut med alla barn;)
Men jag gör så gott jag kan.
Morfar är inte ens vid vaket tillstånd,han andas jättedåligt nu och har säkert inte långt kvar:(

Morfar har ju varit pigg o klarat sig själv trots sina 90 år:)
Men nu är han sjuk.
Fick besked förra fredagen att han har cancer i både hjärna och lungor och det har även spridd sig vidare.
Så fort gick det!

Nu är det bara en jobbig väntan,usch inte så uppmuntarande här på bloggen men så är det i mitt liv just nu!

Hoppas bara att det går fort nu så han slipper lida,lilla gubben,nu har vi snart ingen kvar i släkten vi blir äldst nu:(

Ska försöka åka upp i kväll och göra syster sällskap om inte annat,det är såå påfrestande att sitta där och höra hur han rosslar o låter.

Sjukhusmiljö är ruskigt jobbigt.
Det kommer upp så många minnen efter mamma nu oxå,som låg på huddinge i början av sin sjukdomstid.

Att det är rosa månad är det ingen tvekan om,mamma fick ju sitt cancer besked för 2 år sedan denna månad och nu är det morfars tur.
Det enda positiva är att han är gammal och har levt ett långt härligt liv åtminstone:)
Men vi kommer sakna honom och hans härliga humor,morfar har ju alltid funnits där som en extra pappa när vi var små.

Det är bara en sån jobbigt väntan nu.