Välkommen till storesyster

Nya malm-byrån på plats,skönt att gömma undan alla fula sladdar.
 
Tänk så tomt det redan känns i mammahjärtat;)
Alexandra ska få äran att följa en klasskompis hem efter skolan.
Hon ska sova över där med två andra kompisar.
Som mamma så blir man lite nyfiken på vem hon ska sova hos såklart.
Efter som jag aldrig träffat klasskompisen och dessutom inte alls vet vilka föräldrarna är så tyckte jag att det var på sin tid att ringa hem till klasskompisen så man vet vad som pågår:)
Man vill liksom nästan kolla upp i personregistret att det är "okej"med familjen:)
Alex tyckte såklart att jag var aslöjlig;)
Men det får hon allt tycka,jag är bara rädd om henne.
Hur gör man liksom?
Hon är ju bara tolv år och tjejen hon ska till bor inte direkt i närheten,det är buss o färja som gäller:)
Man vill ju inte bara skicka iväg henne utan att kolla om allt är okej.
 
Men tjejerna kommer med all säkerhet få det supermysigt.
Det känns som min lilla tjej börjar bli stor nu och
Jag kan bli så blödig som mamma sådanna stunder.
Haha kanske har med åldern att göra:)
 
De söta små askarna från chilli är en perfekt förvaring av småkraffs.
 
 
Här pluggas det för fullt ehhh eller kanske mest surfar runt.
 
 
Parfymer,bodysplash och deo är ngt som används dagligen.
 
 
Det är mkt Justin Bieber nu:)
 
 
 
 
 
Samt en samlare på läppglans o nagellack.
 
 
 
.
 
 
 
Hursom helst skulle Alex och vännerna till pannkakshuset som det så fint hette i kväll:)
Det ska tydligen frossas i pannkakor,sedan kommer kompisens mamma och möter upp tjejerna.
 
Som förälder vill man ha lite extra koll på vad sin blivande tonåring pysslar med.
Man hänger inte riktigt med i allt särskildt nu när nätet är så brett och går i blixtens hastighet.
Jag skaffade mig faktiskt instagram i förrgår för att kunna hänga med och jisses så kul det var:)
Jag som aldrig skulle skaffa instagram men min söta dotter hjälpte mig glatt:)
 
Jag tycker det är viktigt att se till att våra barn är trygga och mår så bra som det kan.
Man måste hjälpas åt när man ser att något inte står rätt till med någon kamrat till ens barn.
Kanske lite luddigt skrivet,men förra veckan blev lite tung för min del.
Kan till viss del skratta åt eländet nu men att behöva ringa hem till någons mamma som jag aldrig mitt liv träffat eller pratat med o tala om i ngt med stil att hennes dotter är mytoman kändes inte så värst bekvämt.
Men jag var illa tvungen för det handlade om så tragiska saker som jag ville ta reda på om det verkligen var sant?
Här har vi gått omkring och trott på vice versa,samt tyckte jag att det gått på tok för långt när man dödsförklarar ngn sedan kommer det kompisar på besök o lillsyrran hoppar glatt o levande i soffan där i hemmet,sånt gör mig mörkrädd och hur ska då en tolvåring hantera en sådan sits?
Hur ska man kunna lita på den personen igen?
När Alex frågar mig varför hon ljugit om så mkt tragiskt så kan jag inte riktigt svara på det för jag vet inte själv men att kompisen inte mår så bra vet vi alla efter denna händelse.
Jag har bett Alex att inte nonchalera men att heller inte uppmuntra att vara med den tjejen längre.
 
Oj detta inlägg var inte mening att bli så personligt men detta är ngt som jag funderat mkt på sista veckan.
Bloggen är som en liten ventil ibland;)
Kanske kan jag lägga detta åt sidan nu.
Men vi behöver hjälpas åt för att våra barn ska må bra och få vara trygga.
 
 
      
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sophie

Vill bara tipsa om en till sopptävling från semper. :)
http://florafie.blogspot.se/2013/02/mina-tavlingar.html

Sofia

Jag håller med dig! Det är oerhört viktigt att våga "lägga sig i". Jag var själv väldigt vilsen i tonåren och är övertygad om att mitt liv hade kunnat vändas i rätt riktning om bara en vuxen hade lagt sig i, sagt något, ringt någon.. Det behövs ofta inte mer än så!

maria eek

Så mysigt hon har det i sitt rum!
Oj, det låter jobbigt att vara tonårsförälder. Tur att jag har många år kvar fast jag misstänker att det kommer att gå fort :)
kram