En fot i graven bland syrener

 
1  Juni för en månad sedan så hade jag tid för askgravplats för min pappa på skogskyrkogården.
Jag skulle möta upp min farbror på plats men jag kunde inte se honom när vi kom dit.
När jag kom till den plats vi skulle till efter många om o men så ser jag en kvinna sitta o vänta på mig med en svart sammetspåse.
 
Vi parkerade bilen och jag hälsade sedan på kvinnan.
Hon frågade mig hur jag ville ha det?
Jag förstod inte riktigt utan jag trodde hon skulle sköta detta med pappas aska.
Jag hade liksom fixat allt med begravning och trodde allt var typ över för min lilla del:)
 
Hon tittar mig i ögonen och säger till mig att säga hejdå till pappa
Hon ber mig om hjälp att hålla i den svarta sammetspåsen som jag tyckte var enorm,trodde den skulle vara liten.
Både jag och Björn reagerade på detta.
Herregud låg min pappa i denna påse.
Kändes så himla konstigt
Men på något sätt så kändes det så väldigt fint och magiskt.
Denna stund kändes så varm och fin och lugn.
Jag höll i påsen och kramade om den och klämde lite och pratade med pappa.
Hon lyfter bort locket och ber mig hissa ner pappa i hålet.
Jag sätter mig på knä och påsen känns inte så lätt:)
Men jag hissar sakta ner påsen med pappa och hälsar honom på vägen ner att han ska hälsa till mamma och mina andra änglar där uppe.
Det var den märkligaste dagen i mitt liv och det har tagit tid att smälta denna dag.
Det där röret var ju hur långt som helst nästan lite otäckt att behöva släppa taget på slutet ner.

Jag bad Björn ta en bild på mig men hon var snabb och utbrast att det kunde hon göra med oss två tillsammans med pappa:)
Alltså jag vet inte om jag ska skratta el gråta jag valde dock skratta denna dag för det är så himla märklig känsla att  stå där och hålla i min pappa i famnen(aska)
Men det kändes fint och jag var inte alls ledsen utan det kändes som en bra plats.
Precis som Björn säger nu har vi en sten att gå till:) ett namn .En askgravplats att ställa blomma o ljus på.
Även om jag nu tror att själen lever vidare.
Jag tror faktiskt att det är så,Det har hänt så mycket saker sedan min pappa gick bort och jag kan känna tecken lite varstans utan för den del bli rädd:)
Som tex den röda Mercury bilen jag mötte på vägen till skogskyrkogården en liten sådan i miniformat ställde jag på pappas kista som hade stått hemma i hans vitrinskåp. En sådan bil ser man inte varje dag på vägarna.
 
Synd att min farbror fick förhinder och han hade försökt att få tag i mig kvällen innan även under morgonen men han ringde i alla fall.

Saknar hans röst och blir så ledsen när jag tänker på allt och nu får jag snart ett avslut idag ligger pappas bostadsrätt ute på hemnet.Träffade mäklaren igår och det blir nog bra.

Haha som jag skrattade igår när fotografen var i lgh ,jag snabb städa och Björn tvätta fönster.Barnen tog kakel och balkongräcket med trasorna. lägenheten går att göra så fräsch.Ett litet renoveringsobjekt.
 
Lilla pappan om du ändå kunde skött dig lite bättre:)
Hoppas du har det bra och glöm inte.....
 
 
Matilda Johansson

Beklagar sorgen ❤️

Anneli

❤️

Eva`s blogg

usch ja när jag tänker på att det inte finns nåt alls kvar gör det så ont i mitt hjärta :( tragiskt men så är livet :( vackra bilder o fina ni är :) förstår att det kändes konstigt ha en fin lördag kramen

Days by Johanna

Sitter med tårar i ögonen, du skriver fint. Förstår det kändes märkligt. Förstår du saknar din pappa <3

Netti Starby

Åh vad fint <3 Kram

sandra.

Alltså vilket inlägg, jag fick tårar i ögonen, jag beklagar verkligen och kan inte ens tänka mig hur det kändes när du var där på plats och skulle säga farväl! Stor styrkekram till dig, din pappa finns fortfarande med dig, även om du inte ser honom så går han bredvid dig varje dag <3 kram

moamedalicia.blogg.se

beklagar sorgen <3 man är nog aldrig redo att förlora sina föräldrar men vi vet ju att alla vandrar vi den vägen så på ett sätt förstår jag att du tog det bra. kramar

Marie

Ohh så mycket känsla och kärlek i inlägget <3

Sussi

Vad tråkigt att du förlorat din pappa. jag beklagar sorgen!

ullie

oj vilken vacker plats

ja det är en konstig känsla o ändå ska man "varai den " liksom tur det blev ett fint minne

fina va ni vännen

autoimmunnpfmorsa.blogg.se

Blir så berörd av ditt inlägg, hoppas du nu får ett avslut o att din pappa kan vila i frid!! Kram ❤