Together Fighting Breast Cancer
Ingen kan göra allt men alla kan göra något och tillsammans kan vi besegra denna skitskjukdom.
Rosa månad har ingen gått miste om!
Jag köper allt jag kommer åt med rosa bandet:)
Värt varenda korvöre.
Min mamma hade bröstcancer som hon besegrade tyvärr fick hon livmodercancer som tog hennes liv
:(
De söta armbandet köpte jag igår och mina tre döttrar ska få ett varsitt så fort jag kommer förbi en Lindex butik igen. Eller rättare sagt jag och två av mina döttrar ska jag köpa till:) en av barnen ville genast ha denna igår:)
Minns för något år sedan och ICA hade rosa bandet påsar till försäljning och kassörskan frågade en man om han ville köpa rosa påse i stället för vanlig.
Nej svarar fanskapet han köpte en vanlig påse och jag kommer aldrig glömma den mannen själv drog jag åt mig flera rosa påsar för jag tog så illa upp.Herregud det rör sig om tre kronor mer per påse.
Som dessutom kan rädda liv.Var han kanske kvinnohatare? Tänkte han ens på att han som man även kan få bröstcancer.Troligtvis inte.
Men nu när jag handlar ser jag bara folk som köper rosa påsar och om alla gör det så blir det en stor summa pengar till cancerforskning så 5 kr är inte mkt att tjafsa om.
Du kan påverka med det lilla.
Alla kan vi göra något.Jag hoppas verkligen det kommer ett botemedel inom snar framtid.
Ord och inga visor från mig idag kanske ni tänker:)
Jag var själv på mammografi för 16 dagar sedan.
Jag kände att något inte stod rätt till det kändes som det var längesedan jag blev undersökt man får ju en kallelse vartannat år.
Jag ringde och frågade om de typ glömt mig? eller nåt.
Jag fick en tid dagen efter för det var precis vad de hade gjort "missat" mig med 6 månader pga av flytt från ett sjukhus till ett annat.
Så denna väntan i 15 dagar på ett besked om jag har bröstcancer som dessutom inte upptäckts i tid höll på att knäcka mig av nervositet jag har nog aldrig klämt så mkt på mina bröst i duschen för att känna efter:)
Nojig som tusan och gå omkring i ensamhet och tänka är jag expert på.
Jag har hängt vid brevlådan varje dag och mobilen ska vi inte prata om den har jag haft slaviskt på mig dygnet runt fall de skulle ringa mig.
Igår kom domen:) Allt såg bra ut och jag får en ny kallelse om 24 månader.
GLÄDJE
Nu kanske jag kan pusta ut.Åtminstone till nästa undersökning.
Önska jag kunde slippa vara så här orolig.
Min mamma hade ingen ärftlig cancer så jag borde sluta tänka så här jag vet att hon hade varit så förbaskad på mig om hon visste hur jag tänkte;)
De misstänkte att mammas östrogentabletter var orsaken till bröstcancern så det kommer jag aldrig någonsin att stoppa i mig.
Så personligt detta blev men så skönt att få "prata" av sig lite.
Jag har så fantastiskt fina bloggvänner och utan er skulle jag aldrig våga skriva något som är så personligt.
Erat stöd och kommenterer betyder allt.Ni får hänga med på det mesta i denna blogg både sorg och glädje:)
Ta hand om er så ses vi snart igen!
Det är verkligen en orättvis sjukdom på alla sätt och vis som för med sig så mycket sorg, som man önskar att den kunde utrotas. Försöker också köpa på mig extramycket av rosagrejer under denna månad, ett så fint initiativt.