Intensiva dagar på Intensiven
Hon hade fått svårt att andas.
På avd där hon låg trodde de att hon fått ångest men hon blev bara sämre och sämre och värdena sämre.
Vi gick och la oss vid tolv den natten och jag ställde min min mobil på sängkanten
kl 02 000 ringer mobilen jag ser att det är min systers nr mitt hjärta satt i halsgropen shit tänkte jag.
sen fortsatte våra samtal fram och tillbaka
Tillslut ringde sjukhuset dit min syster ef som läget var riktigt allvarligt.
Mamma böt avd till hjärtintensiv och där såg de att hon fått en propp i lungan.
paniken växte hos mig som bor 50 mil ifrån vi kollade flygtider inte ett jäkla flyg innan 17 :-(
Jag har aldrig varit så rädd.
Skulle vi förlora våran mamma redan?
Min syster grät och sa jag tror att hon dör nu :-(
Jag försökte få tag i våran bror och det var inte det lättaste ringde ex flickvänner o allt för att få tag i honom.
Vi beslöt att jag och thimmy skulle flyga från umeå på dan,men ändrade oss och tog med hela fam i bilen
packade till alla och åkte ner till sthlm.
När vi kom fram till sjukhuset så gick jag och Thimmy in till mamma hon låg på hjärtintensiven med slangar och sladdar och en massa massa apparater.
Min syster och bror satt där inne när vi kom.
B och barnen åkte till lgh vi har i sthlm jag satt kvar på sjukhuset med min bror.
Syster hade ju varit där halva natten så hon åkte hem o vila.
jag och min bror vakade över mamma tittade på alla maskiner gick ut till fika rummet för och hitta ngt att dricka el äta allt var ju stängt.
vi satt på en varsin stol den natten och lyssnade på mammas tunga andning.
ef 17 tim på sjukhus kände jag att det var dags att åka hem o vila nån tim.
vilade sen åkte jag tillbaks igen.
Mamma är ju svårt sjuk ni som följt bloggen vet om det och hon har en elak cancer som har spridit sig.
Allt har gått så fort.
Mamma har nu kopplats bort från slangar och sladdar dock har hon syrgas.
Hon har blivit skickad till den avd hon från början låg på.
Att våran mamma lever är jag så tacksam för.
En till propp då finns hon inte mer.
cancern är riktigt elak mot henne och inget går att göra så länge hon är så här dålig men hon blir bättre för varje dag
jag hoppas det kan skicka henne till radiumhemmet snart och påbörja med cellgifter el strålning.
Det lät kört i måndags då vi träffade läkaren ef som mammas njurar inte kommit igång och levervärden var dåliga.
nu kan mamma kissa igen och hon har varit kontaktbar och betydligt mkt mer vaken.
Men hon kommer vara kvar länge på sjukhus och det är jag glad för
jag är glad bara hon lever
min älskade finaste mamma så orolig vi är för dig.
Hon är en kämpe!
Jag beglagar vergligen Petra.
Jag hoppas eran mamma blir frisk ifrån denna sjukdom en gång fär alla.