Trött
Har nyss kommit hem efter hämtning av Engla på dagis:)
Tur att solen skiner för idg e jag trött men inget ovanligt det e jag numera ofta haha.
Att barnen tar sin lilla tid e en sak men igår besökte jag min kära morfar igen.
B körde mig till häggvik sedan blev det pendeltåg till flemingsberg sen tog jag en snabb promenad till sjukhuset i blåsten.
Syster satt där när jag kom och morfar hade fått ett nytt rum igen.
Det var visst storstädning på avd igår;)
Våran bror kom dit strtax efter mig.
Det är så tråkigt att behöva se morfar ligga där o bara stirra rakt upp i taket med syrgasmask o ingen reaktion alls.
Man försöker att prata men har ingen aning om han hör oss eller om han sover?
Han rycker till lite i kroppen till och från med det är nog smärta el ångest.
Jag och Niklas gick ner vid sjutiden för att slänga i oss en kebab för att orka sitta vidare hos morfar.
Syster åkte hem.
Ja vad gör man på ett sjukhus,lyssnar tänker,läser skvallerblaskor.
Sjukt trött blir man i alla fall.
så jobbig väntan,lilla morfar lilla gubben,han måste ha ett otroligt starkt hjärta.
Men nu är allt livsuppehållande bortaget,inge dropp inge vätska alls på över ett dygn nu!
När klockan närmade sig sent och Alexandra skicka godnatt sms till mig tyckte vi att det var dags att lätta.
Tur min bror oxå tog pendeln en bit med mig för det var ingen vidare trevlig väg att knata runt på ensam i mörkret.
När jag kom till häggvik igen så blev det en taxi hem,sååå skönt att få komma hem o pussa på de tre tjejerna som snusade i sina egna sängar.
Man uppskattar verkligen livet på ett helt annat sätt när man har någon så nära som snart ska gå bort!
styrkeKramar..